Det Stora Lantracet - Del 1

Det Stora Lantracet – Del 1 av 3

Klockan var inte mycket mer än strax efter sex, kvällsmaten var med nöd och näppe uppäten. Solen sken lika stark som om det fortfarande var dag, precis som den alltid gör på sommaren. Gunnart var på väg nedför källartrappan bärandes på hinken med matrester och en lång kvast. Det gick snabbare att gå nerför källaren och sedan ut genom garaget än att gå ut på framsidan av huset, och idag skulle Gunnart minsann komma i säng i tid. I morgon var inte vilken dag som helst, det var en tävlingsdag. Det var dags för det årliga Grannskapsrejset. 

“Fjädrik!” ropade Gunnart när han kom ut genom dörren.  

I ett par buskar, bara ett par meter bort från grusuppfarten utanför huset, stack Fjädrik upp sin långa hals och kikade likt ett periskop åt alla möjliga håll.  

“Häng med och hjälp mig med fåren” Strutsen vecklade ut resten av sin kropp, ruskade bort några löv som fastnat bland hans rosa fjädrar och pinnade efter Gunnart med långa, strutsiga kliv. 

De gick sida vid sida nedför den lilla vägen, utmed Gunnarts land, hela vägen ner till hönsgården.  

“Vänta du här utanför om du vill” sa Gunnart och ställde kvasten mot staketet. Men det var försent, hönorna var redan på väg ut ur det lilla hönshuset. Blixten var såklart redan framme vid grinden sekunden efter att Gunnart stängt efter sig. “Kom med här nu så ska ni få lite mat” 

“Snygg-Fjädrik” Toffsan lade huvudet på sned och blinkade åt Strutsen. “Supersöting” kacklade Ulla och Sara-Britt i mun på varandra. Alla fyra hönorna låtsades som om Gunnart inte fanns och tävlade om att fånga Fjädriks uppmärksamhet. 

Gunnart tömde matresterna på ett stort blått keramikfat som han ställt på backen. Hönsen skulle minsann ha det fint de också. Han tog en liten trädgårdsspade och delade upp ett par potatisar i mindre bitar, han var rädd att någon kunde sätta i halsen. “Kärlekskranka och glupska är vad ni är” mumlade han när han ansträngde sig för att slinka ut genom grinden och samtidigt stoppa hönsen från att göra det samma.  

“Du är så snygg Fjädrik” Ropade Blixten efter dem när Gunnart och Fjädrik fortsatte bort mot ängen nere vid vattnet. Trots Fjädriks rosa fjäderdräkt kunde Gunnart allt se att Fjädrik rodnade lite. 

Fåren lufsade runt i en stor klunga och märkte knappt att Gunnart och Fjädrik kom gående. De tuggade på det höga, saftiga gräset vid vattenbrynet och riktigt njöt av sommarsolen. Fåren såg ganska lustiga ut tyckte Gunnart, han hade klippt ner deras ull inför sommaren och nu spatserade de runt, nästan nakna. 

“Kom nu fåren, nu ska vi hem till ladan” Ett av de mindre fåren vaknade till och gick fram till Gunnart och hälsade. Det dröjde inte länge förrän resten av fåren följde efter.  

Strutsen Fjädrik tog täten och ledde hela skocken upp mot ladan. Gunnart gick bakom dem och såg till att ingen kom på villovägar och höll kvasten i ena armen så han kunde nå nästan tvärs över hela vägen. 

Strutsen Fjädrik och gubben Gunnart lotsade in fåren i ladan utan problem. De nästan studsade ner i halmen och lade sig snabbt till rätta. De var både mätta och trötta efter dagens arbete. 

När de sagt god natt till fåren såg Fjädrik att det lyste inne i Gunnarts verkstaden där Gunnart hade sin traktor, Gunnart klampade in för att se efter om han kanske hade glömt släcka lampan. 

“Nämen, det är ju Axelsson! Tjenare, hur har du det ikväll? Har du fått i ordning båten? Hon är ju en pärla!” utbrast Gunnart. Axelsson som stod och tvinnade sina mustascher hoppade till, slog huvudet i Traktorns backspegel, tappade verktygslådan på foten och lade ärmen i en hink målarfärg. 

“HEJ!… Gunnart” 

Axelsson var en gammal sommargäst från staden, men han tyckte så mycket om landet att han hade köpt en bit mark av Gunnart för ett par år sedan och byggt sig ett året-runt-hus. Han var Gunnarts närmsta granne och bodde bara en liten bit längre upp på vägen. Axelsson kom allt som oftast bort till verkstaden och lånade Gunnarts verktyg. Sedan glömde han förstås att lämna tillbaka dem, men det gjorde inte Gunnart något för då fick han anledning att åka in till staden och köpa nya.  

“Jag skulle bara låna en skiftnyckel” 

“Du kan få låna mitt ögonmått annars!” Axelsson tittade undrande på den glada gubben och försökte smeta bort det värsta av färgen på arbetsbänken “Skoja bara, klart du ska ha dig en skiftnyckel. Hur stor vill du ha?” 

“Vanlig storlek tack…” Axelsson tvinnade nervöst sin mustasch och den fick en skrikigt rosa nyans. “Jag ska ha loss en sån där mutter” 

“Jaså? Nytt projekt på gång? Spännande!” Gunnart rotade lite i en låda och men såg att skiftnyckeln låg på golvet bland de andra verktygen. Han fiskade upp den och gav den till Axelsson. 

Axelsson sneglade på traktorn, som var alldeles nylackad. “Börjar du inte bli lite för gammal för Grannskapsrejset Gunnart?” 

“Nej du Axelsson, man kan inte bli för gammal för att köra traktor” Gunnart skrattade och klappade till traktorn så det skramlade i plåten “Jag har trimmat den här rackarn ska du veta! Det är ju inte för inte som man har vunnit två år i rad” 

“Ja, hehe. De får allt se upp för dig va?” Axelsson tvinnade även in andra sidan av sin mustasch med färg. “Ja, lycka till Gunnart!” 

När Gunnart och Fjädrik gjort sig redo för kvällen, Gunnart krupit ner i sin säng och Fjädrik gosat ner sig i sin halm i hörnet bredvid byrån, fnissade de åt Axelssons rosa mustasch. “Jag hade velat se hans min, i spegeln, när han borstade tänderna” Gunnart släckte lampan “Snyggt blev det i alla fall, han är för rolig den där Axelsson” 

Fnissen blev allt tystare och snart övergick de i små snarkningar. Fåren sov ute i ladan. Traktorn stod redo i verkstaden. Hönsen hade släckt och sov gott inne i hönshuset. Hela gården sov och natten var full av förväntan inför Grannskapsrejset nästa dag. 

“Klockan är kvart över tio” Roboklock, Gunnarts robotväckarklocka, lät irriterad “Du gick ju och lade dig tidigt eftersom du ville komma upp i tid” 

“Va? Är klockan redan tio!” Gunnart försökte stänga av sin väckarklocka men Roboklock hoppade undan. 

“Upp med dig Gubbe, nu får du inte sova mer. Fjädrik har redan gått upp, han sa att han skulle se till de andra djuren” 

“Det var ju bra. Är du snäll och slutar tjuta så förfärligt?” Gunnart makade sig upp ur sängen och drog på sig sina byxor. Inte förrän gubben var helt uppe ur sängen tystnade Roboklock. 

Gunnart hade knappt satt sig vid matbordet i köket innan det knackade på fönstret. Den lilla hamstern Pi, hade mörka pilotglasögon på sig och en karta under armen. Hon sköt upp fönstret som stod på glänt och hoppade smidigt ner på bordet.  

“Jag väntade på dig uppe vid ladan, har du inte ätit frukost än?” 

“Jag är morgontrött…” Gunnart såg lite skamsen ut. Pi skruvade loss locket på en tub med kaviar och hoppade på den så att en lång, ringlande orm av kaviar landade på en skiva bröd. Hon räckte den till Gunnart. 

“Här, du kan äta den på vägen”