Det Stora Lantracet - Del 2

Det Stora Lantracet – Del 2 av 3

Morgonsolen var redan varm, men gräset var svalt och fuktigt. Enstaka moln seglade sakta förbi uppe på den blå himlen, havet låg alldeles stilla och väntade på att få bli badad i. Ladans stora dörrar stod på vid gavel och traktorns nypolerade rosa plåt blänkte i solen. Pi hoppade raskt ner från Gunnarts axel och inspekterade fordonet. 

“Som ny!” Pi log stort “Åååååh! Vi kommer att vinna!” 

“Klart vi kommer att vinna kompis” Gunnart böjde sig så långt ner att han nästan ställde sig på knä och gav Pi en låg ‘high-five’. 

Gunnart tog av sig sina stövlar, ställde dem prydligt bredvid verktygslådan och klättrade barfota upp i hytten. Pi sprang framför traktorn och började dirigera Gunnart så han kunde köra ut ur ladan utan att krocka med något viktigt.  

Dammet yrde upp från grusvägen, motorn puttrade stadigt och Gunnart växlade upp farten. Pi rättade till sina pilotglasögon, klättrade upp på staketet till hagen och gjorde en piruett i luften när hon kastade sig ombord traktorn.  

“Yaaahoooo!” Sommardagen susade förbi utanför fönstret och Pi var så uppspelt att hon fick hicka. 

När de passerat Gunnarts hus, körde de ut på en lite större väg. Det var vägen som ledde ut till stora vägen och sedan vidare till den lilla byn Fåla där Grannskapsrejset skulle hållas. Traktorn fick kämpa lite för att ta sig uppför den branta backen. Det skakade i hela hytten när Gunnart gasade på.  

Men så plötsligt, precis när det kommit över backens krön, hoppade traktorn till och nästan snavade fram. Pi flög ut genom fönstret och vidare ner i diket av det tvära stoppet.  

“Va hände…?” mer hann inte Gunnart få ur sig förrän han såg ett av framdäcken studsa förbi ner för backen. “Åh nej” 

Gunnart kastade sig ur traktorn och trampade på nästan på Pi som också insett vad det var som höll på att hända. Däcket åkte slalom mellan groparna i vägen och varje gång det var på väg ner i diket vände den om och fortsatte att öka farten. Pi sprang på alla fyra och Gunnart tippade så fort han kunde med sina bara fötter. 

Nere vid huset kom Fjädrik gående, han var klar med sina bestyr och skulle titta på tävlingen. 

“Stoppa däcket Fjädrik!” Men Fjädriks ben var så långa att däcket smet mellan dem och fortsatte förbi. 

Nere vid hagen stod fåren och betade i godan ro. Däcket åkte äntligen ner i diket och Gunnart pustade ut. Men då hände något oväntat, istället för att stanna studsade däcket upp igen och flög över grinden, körde över en tacka och plumsade sedan ner i havet.  

När de kom ner till hagen var det redan försent, däcket hade flutit ut en bra bit och hade börjat sjunka. 

Den överkörda tackan hälsade glatt på Gunnart, Pi och Fjädrik. Hon tryckte sitt huvud mot Gunnarts mage och ville bli matad med gräs.  

“Vad gör vi nu då?” 

“Har du inget reservdäck Gunnart?” Frågade Pi. 

 
Väl tillbaka i huset, sprang Gunnart runt som en galning. Pi och Fjädrik kunde inte göra annat än att titta efter honom. Gunnart rotade runt i sovrummets linneskåp, han försvann nästan hela vägen in innan han kom ut med ett stort vitt lakan.  
”Fjädrik! Vet du var jag har gjort av häcksaxen?” frågade Gunnart med andan i halsen. Fjädrik gick in i köket och hämtade den ut från skafferiet. Pi tittade frågande på Gunnart. 
”Jag har en plan, en spökligt bra plan” sa Gunnart och skrattade sitt kluckande skratt. 

”Vad ska du med den gamla duken till?” Frågade Pi när Gunnart började klippa i den med häcksaxen. Försiktigt klippte Gunnart två små hål, en liten bit från den stora jordgubbssyltfläcken som inte försvunnit i tvätten. 
”Jo förstår ni, jag har ju ett reservdäck. Det är ju den som jag satte upp som gunga utanför hönshuset och nu är det bråttom, vi har inte tid att diskutera med hönsen. Så jag tänkte att vi klär ut Fjädrik till ett spöke, så kan han skrämma dem medan du och jag Pi springer in och klipper ner däcket innan de vet ordet av”. De tre kom överens om att det kanske inte var en perfekt plan, men det var den bästa som de hade. Gunnart klippte ett andningshål för Fjädriks näbb och så bar det av ner mot hönshuset. 

Solen hade börjat leta sig högre upp på himlen, snart vart det inte långt kvar till klockan var elva då startskottet för tävlingen skulle gå. Solstrålarna värmde i deras nackar och svettens pärlades på Gunnarts panna. Han var inte van att springa så här mycket, det var ju därför som han hade traktorn. 
Fjädrik gjorde sig redo, kastade duken över sig och trädde det stora hålet över näbben så han skulle kunna andas. På toppen av huvudet lyste syltfläcken ilsket rött. 
”Huuu! Den där fläcken ser ut som blod” sa Pi.  
”Jag öppnar grinden och så springer du in” manade Gunnart. 
 
Sagt och gjort. Spök-Fjädrik sprang in i inhägnaden och flaxade spökligt med sina vingar. Hönorna kom ut ur hönshuset och stod alldeles stilla av chock. Till slut tog Sara-Britt ett modigt steg fram och utbrast: 
”Gud vilken stilig tupp!” 
”Alltså! Så himla snygg!” ropade Ulla förtjust och tog ett skutt mot Fjädrik. Snart sprang hönorna efter Fjädrik och försökte omringa honom. Spöket flydde ut ur hägnet med hönorna hack i häl. Gunnart och Pi smet bort till äppelträdet och klippte ner hjulet samtidigt som deras vän försvann bort på vägen. 
”Nu behöver vi bara hämta min skiftnyckel hos Axelsson” sa Gunnart nöjt. 

När de kommit fram till Axelssons vitmålade staket, som ringlade sig runt hans avstyckade tomt, såg de att det stod en stor folksamling på gården. Pi klättrade upp på Gunnarts kala hjässa för att se bättre.  
”Det är inte sant!” utbrast hon. 
”Vad är det som händer?” undrade Gunnart som ställde sig på tå för att se bättre. Men han behövde inte undra speciellt länge, ett högt brummande hördes och ut ur garaget kom en alldeles ny gräsklippare. Den var blå och sportig, bakom ratten satt en nöjd Axelsson.